16 feb. 2018

Kärlek är att umgås med en människa utan att samtidigt fingra på mobilen

Fem minuter. Det tar ungefär fem minuter innan den unga pappan har släppt uppmärksamheten på sin dotter – kanske sju år gammal - och övergått till att stirra på sin mobil. Scenen utspelar sig på ett av stadens många kaféer. Vi är flera personer som sitter ensamma framför våra kaffekoppar, några läser, andra skriver. Det är uppenbart att pappan inte finner konversationen med den lilla flickan särskilt roande. Den rör förstås en sjuårings vardagserfarenheter. Men hon är mycket nöjd med att gå på kafé och äta bakelse tillsammans med sin pappa, verkar det som. Hennes hipsterpappa är dock inte intresserad. Fem minuter får hon, inte mer. Med en för åhörarna hjärtskärande desperation försöker den lilla flickan återfå sin pappas uppmärksamhet genom en lång rad tjatiga frågor. Det går inte, han är fast.

Innan vi rynkar pannan för mycket åt detta beteende kan vi lika gärna bekänna att vi inte är bättre själva. Alla, eller i alla fall många av oss, som burit på mobiler och andra skärmar på maximalt en armlängds avstånd, 24 timmar om dygnet, de senaste tio åren, vet vilken lockelse apparaterna utgör.

För en del sker kanske nån form av uppvaknande i samband med den sekundsnabba strid som utkämpas inför ett nutida toalettbesök. Ska jag kolla apparna medan jag sitter på toaletten? För andra utgör inte ens det en gräns. Effekterna av mobilernas närvaro är omfattande. Vår förmåga att koncentrera oss på andra människor i ett vanligt enkelt samtal, försämras. Vår tolerans mot att ha tråkigt – att göra ingenting – är i princip utraderad. Vår törst efter kickarna på sociala medier eller dramatiken i ett aldrig sinande nyhetsflöde, är till synes gränslös. Det är nu uppenbart att livet med mobilerna för många människor uppvisar starka drag av beroende.

Forskningen om hur vi påverkas av att leva nära våra apparater dygnet runt, är nu rikhaltig. En uppmärksammad skribent är Nicolas Carr som i boken The Shallows – How the Internet Is Changing the Way We Think, Read and Remember, samlat åratal av forskning kring digitaliseringens påverkan på våra hjärnor. Carr menar att tekniken påverkar både vuxna och unga. Det är inte en generationsfråga. Vår egen Anders Hansen, överläkare och forskare med inriktning på hjärnans utveckling, varnar för hur ”mobiltelefonerna gör oss till hundar”.

Den amerikanska MIT-forskaren Sherry Turkle (född 1948), som ägnat ett helt forskarliv åt digitaliseringen, skriver om hur våra relationer och vår empatiska förmåga försämras av tekniken. Vi har svårt att ge andra vår odelade uppmärksamhet, och många människor finner det svårt att föra ett vanligt enkelt samtal, samtidigt som de känner en växande tomhet. (Tillbaka till samtalet – samtalets kraft i en digital tid (Daidalos, 2017)

Efter att länge ha varit lika tjusad av teknikens möjligheter som de flesta av oss, har hon på senare år blivit alltmer betänksam. En avgörande vändpunkt beskriver hon på bokens slutsidor. Det är en scen där hon och hennes entusiastiska forskarkollegor observerar hur en gammal dam på ett ålderdomshem försöker knyta an till en ”social robot” i form av en sälunge. Kvinnan har levt ett hårt liv och bland annat förlorat en dotter:

Den här kvinnan försökte bearbeta sin sorg tillsammans med en maskin som var bra på att låtsas. Och vi är sårbara: människor upplever till och med spelad empati som äkta. Men en robot har ingen empati. De är inte dödliga och har inget liv. Så när jag såg den där kvinnan söka tröst hos sin robot, tyckte jag inte att det var fantastiskt. Jag kände att vi hade övergivit henne. Att delta i den scenen var ett av mina mest smärtsamma ögonblick under de femton år jag forskat om sociala robotar.

En av Turkles utgångspunkter är den mest mänskliga av alla situationer – ett samtal människa till människa, ansikte mot ansikte. Det finns idag en omfattande forskning och betydande kunskap om hur viktiga sådana samtal är för människors välmåga i allmänhet och barns utveckling i synnerhet. De senaste decennierna har tekniken, i form av datorer och mobiltelefoner, ställt sig emellan människor i våra naturliga och vardagliga samtalssituationer. En alternativ värld, full av stimulans och lockelser, finns hela tiden till hands ”vid sidan av”. Och vi är – många av oss – ständigt sysselsatta med att skifta vår uppmärksamhet mellan det som sker i rummet och det som sker på nätet, vilket vi blixtsnabbt kan tillgå via apparna.

Vi har, är hon benägen att påstå, förväxlat nymodigheter med framsteg. Vi har ännu inte tänkt efter och besinnat vad utvecklingen gör med oss. En av hennes portalformuleringar är:

Vi har ännu inte gjort en fullständig analys av vilken effekt digitala medier har på oss människor. Vi vill hellre koncentrera oss på det roliga.

Många av de baksidor och bieffekter av teknikutvecklingen som Turkle uppehåller sig vid handlar om ren undanträngning. Vi ägnar mindre tid åt varandra och mer tid åt skärmarna och den värld vi möter där. Det slår hårt mot de unga. De motionerar mindre, är i mindre grad ute i solen och friska luften, de läser mindre av de texttyper som verkligen utvecklar deras läsförmåga (de fallande kurvorna för svenska elevers läsförmåga sammanfaller med genombrottet för de smarta telefonerna) och de sover för lite och för osammanhängande. 

Vi riskerar alla, unga som gamla, att bli mindre empatiska, mindre kreativa och mer deprimerade. Känslor av tomhet och meningslöshet följer ofta på ett överdrivet bruk av sociala medier, exempelvis. Bland de otäckare perspektiven finns det som handlar om tillvänjning. Många unga upplever inte att de förlorat nånting, eftersom de inte känner alternativen. De av oss som är lite äldre kan ju enkelt komma ihåg att vi betedde oss annorlunda förr. Exempelvis pratade vi ibland länge i telefon med varandra. Nuförtiden är det många som aldrig ”lyfter luren”. Telefonsamtal skrämmer, upplevs som onödigt jobbiga och tidskrävande. Vi tackar nej till samtal, helt enkelt.

Men kanske har något hänt på senare tid. Efter att vi under ett antal år tjusats av den nya teknikens enorma potential börjar vi nu lära oss en del av dess baksidor. Många människor funderar nu över hur ett balanserat och förnuftigt bruk av tekniken kan se ut, på arbetsplatsen och i privatlivet. Turkle är hoppfull, även om det är ett tillkämpat tillstånd. När hon publicerade sin förra bok – Alone together - på samma tema som den nu aktuella, presenterade den ett problemfokus som många inte ville kännas vid (hon gjorde en TED-talk om detta 2012 som är sevärd). Nu är situationen annorlunda, nu vågar vi prata om utmaningarna, menar hon. Vi har börjat inse att maskinerna ”fjärmar oss från våra barn, kärleksrelationer och kollegor”.

Kanske kommer någon en vacker dag säga till den unga pappan på kaféet, att han bör tänka sig för. Vad gör han med sig själv, sin dotter och med deras relation, när han vänder bort uppmärksamheten från henne, till den virtuella världen i mobilen? Kanske kommer han inom en snar framtid besitta kunskaper om detta, som får honom att fatta helt andra beslut än de han gjorde på kaféet, där hans lilla flicka satt och hungrade efter hans uppmärksamhet. 


5 feb. 2018

Walk and talk i Köpenhamn II

Under våren 2018 arrangerar jag - som tidigare sagts - en serie nya walk-and-talks för ledningsgrupper, team och arbetslag som är på jakt efter stimulans och utvecklingsimpulser. Samtidigt ger oss promenaden en kulturhistorisk inblick i Nordens trevligaste storstad. 

Den första promenaden på temat ledarskap läser du om här! 

Promenad nummer två är en variant på ett tema jag jobbat med i många år: Kierkegaard som ledare och coach. Søren Aabye Kierkeggaard är känd som Nordens viktigaste filosof och grundare av den moderna existentialismen. Som modern människa med lite djupare tankar om tillvarons och det mänskligas grundvillkor kommer man knappast förbi honom.

Under promenaden besöker vi några av de (många) platser som vi förknippar med denne inbitne köpenhamnare. Vi tar under tiden upp tankar hos Kierkegaard som rör självkännedom, personlig utveckling och coaching. Även om Kierkegaard inte använde detta trendiga begrepp arbetade han i hög grad i rollen. Det finns fog för att hävda följande: utan Kierkegaard ingen coaching-trend av dagens snitt.

Låter detta som en bra utvecklingsinsats för dig och din grupp så hör av dig så diskuterar vi formerna. Är du intresserad av aktiviteter som denna som privatperson får du gärna ta en titt på Tertulia travels hemsida här.

23 jan. 2018

Walk and talk i Köpenhamn I

Under våren 2018 arrangerar jag en serie nya walk-and-talks för ledningsgrupper, team och arbetslag som är på jakt efter stimulans och utvecklingsimpulser. Samtidigt ger oss promenaden en kulturhistorisk inblick i Nordens trevligaste storstad. 

Först ut är en promenad på temat ledarskap. Under rubriken Ledarskapets grundbegrepp undersöker vi några aspekter på ämnet ledarskap, organisation och strategi, av vilka flertalet behandlades utförligt av en numera ganska bortglömd preussare: Helmut von Moltke. 

Denna man utvecklades till en av de mest inflytelserika tänkare - och utövare av praktiskt ledarskap - i Europa under 1800-talet. Han gjorde en lysande karriär i det enade Tyskland som efter 1870 snabbt blev till Europas mäktigaste stat. 

Han har formulerat principer för gott ledarskap och för det strategiska tänkandet som är väl värda att reflektera över idag. Vad är ledarskap? Hur utvecklas detta inom ramen för ett utbildningsprogram? Vilka egenskaper besitter en ideal ledare? Moltke och människorna i hans verksamhet gav sig i kast med alla de frågor som vi som bäst brottas med i vår tid.

Faktum är att Moltke tillbringade flera år av sin uppväxt i den danska huvudstaden. Under promenaden besöker vi några platser som vi förknippar med honom och denna tid.

Låter detta som en bra utvecklingsinsats för dig och din grupp så hör av dig så diskuterar vi formerna. Är du intresserad av aktiviteter som denna som privatperson får du gärna ta en titt på Tertulia travels hemsda här!