7 sep. 2017

Nyttoprincipen hotar lusten att lära


En ny hösttermin har inletts och jag har återigen glada barn som stojar utanför mina fönster hemma i stan. Även om stojet ibland kan störa mig är det i grund och botten både kul och rogivande att ha dem där, lekande barn i stora horder, lärare och fritidspedagoger som tryggt håller ett vakande öga, pratar och instruerar, eller leder små utflykter förbi mitt fönster på klassiskt manér, med eleverna uppställda inför marschen två och två.

De barn jag ser har kul, utan tvekan. Högre upp i stadierna har inte alla lika kul. Ibland tappar vi känslan av mening. Det kan gälla både elever och vuxna. Ibland i våra mörkare stunder grips vi helt enkelt av den utmanande frågan: vad går alltihop ut på egentligen? Det är en bra fråga att ställa, om än lätt obehaglig.

Skolan till exempel, vad går den ut på - egentligen? Jag drar mig till minnes ett läsvärt memento från förra året, formulerat Under strecket i Svenska dagbladet 160824. Där skriver översättaren Ervin Rosenberg om att Nyttans evangelium urholkar själen.

I artikeln förekommer ett underbart citat av John Adams, USA:s andra president som levde i slutet av 1700-talet:

Jag måste studera statskonst och krigskonst på det att våra söner må vara fria att studera matematik och filosofi. Våra söner bör studera matematik och filosofi, geografi, naturhistoria och skeppsbyggnad, navigation, handel och jordbruk för att ge sina barn rätten att studera måleri, poesi, musik, arkitektur, bildhuggeri, gobelängvävnad och porslinstillverkning.

Den här typen av idealism skulle vi må bra av att ha lite mer av, tror jag. Den svenska skoldebatten fastnar många gånger i en tröstlös historia om resultat och samhällsnytta. Det sorgliga är inte att alla inte delar uppfattningen i fråga, utan snarare att många ledande skolmänniskor inte ens har tänkt tanken om den "högre" meningen med alltihop, eller att ansvariga politiker har ett så ensidigt nyttoperspektiv när skolan diskuteras.

Till det senare hör exempelvis diskussionen om förekomsten av programmering på skolschemat, vilket enligt vissa är en ren överlevnadsfråga för vår kära nation. Jag tvivlar inte en sekund på att det kan göras utmärkta skolaktiviteter kring programmering, utan vänder mig istället mot de många gånger absurda motiveringarna. Nu verkar det dessutom som om lärarna tycker sig sakna kompetens för uppgiften, så vi får väl se vad som kommer ut av detta.

Under tiden fortsätter barnens lek och stoj utanför mitt fönster... Det finns hopp om framtiden.

2 juni 2017

Ha en skön sommar!

Att tiden går fort börjar verkligen låta som en truism! Nu får det snart vara slut på tjatet! Det skrivs inte mycket här i denna blogg, det går snabbt att konstatera. Eftersom undertecknad mår bra av skrivande så pågår det i alla fall, fast någon annanstans. Skrivandet helar, något som är belagt vetenskapligt sedan länge. Jag brukar försöka övertyga en del klienter om att börja försöka praktisera en viss typ av skrivande, för att hitta en bättre balans i tillvaron, och komma tillrätta med sig själva.

De första dagarna i juni skiner solen nästan varje dag, och det börjar det bli dags att stänga igen butiken för ett tag. Det blir tidig semester i år. Det är en särskilt efterlängtad semester den här gången, eftersom den innebär en återförening med en viktig person – min hustru - som varit frånvarande en längre tid.

Nästan hela semestern kommer att tillbringas i Indien. Det innebär ett kraftfullt perspektivskifte och ett välbehövligt lyft från det som ibland lite elakt benämns som ”ankdammen”. Det kan inte hjälpas och det behöver sägas – det har känts instängt och begränsat här hemma en tid. Det finns en stor värld där ute. Sånt vet man, men ibland är det svårt att känna det. En längre resa långt bort kanske råder bot. Vi får se.

Den gångna periodens arbete uppvisar en rätt vanlig mix av projekt och processer. Redaktionellt arbete har tagit mycket tid. Det är kul att jobba med entusiastiska författare som försöker finna en ny väg.

Annat som dominerat är personlighetsanalys. Det slår mig att jag aldrig behandlat ämnet utförligt på dessa sidor. Det får bli en annan gång. Det kan dock konstateras att många anammar uppfattningen att förståelsen av en organisation är avhängig analysen av de ingående individerna. Det är åtminstone en bra utgångspunkt för en fördjupad förståelse. Jag står helhjärtat bakom den uppfattningen. Väldigt mycket i våra beteendemönster och attityder går att koppla till grundläggande personlighetsdrag.

Hur gick det med Svend Brinkman då? Jo tack, bra! Boken är avklarad sedan länge men det blev inga ytterligare kommentarer. Hans perspektiv på tillståndet i vårt samhälls– och arbetsliv är uppfriskande kritiskt. Ett av hans råd har jag anammat i mycket hög grad den senaste tiden. Han säger: ”Läs en roman!” Det vill säga, avstå från självhjälpsböcker, biografier och annat som bara söker övertyga dig om fel saker. Själv föredrar han Houellebecq eller Murakami. Bra val. Han får komma med ändå, den underfundige Brinkman:

Skulle Sokrates acceptera att tala giraffspråk? Skulle Schopenhauer hänföras av positiv psykologi? Skulle Epikuros vilja förverkliga självets fulla potentialer? Skulle Nietzsche söka upp en coach? Kanske har vi något att lära oss här?

Det får bli det sista för denna gång.  Nu väntar snart andra perspektiv på tillvaron och alternativa tidsdimensioner på närmare undersökning. Nu blir det semester! Och den flätas som vanligt med lite arbete. Några artiklar, några nyttiga böcker att läsa (ok då, inte bara romaner). Det är ett nytt lärprojekt som stundar. Verklig vila går hand i hand med verklig förkovran!

Glad sommar och en skön ledighet tillönskas alla vänner, arbetskamrater, kunder och klienter – ingen nämnd, ingen glömd!


5 jan. 2017

Stå fast - om att bjuda motstånd mot tidens trender

Hur ska man få upp farten dessa dystra vinterdagar? Genom att läsa en bok om motstånd? Svend Brinkmanns utmärkta bok från 2014 - Stå fast - har legat i högen ett slag, men nu passar den fint. Han är rolig, denne dansk! Undertiteln är Vägra vår tids utvecklingstvång. Han formulerar en sjustegskurs med följande rubriker:

- Sluta känna efter i dig själv
- Fokusera på det negativa i ditt liv
- Ta på dig nej-hatten
- Håll tillbaka dina känslor
- Avskeda din coach
- Läs en roman
- Dröj vid det förflutna

Den filosofiska grunden för sitt budskap finner han i stoicismen, en av antikens stora lärdomsbyggen, med företrädare som Seneca och kejsar Marcus Aurelius. Enligt Spanarnas Göran Everdahl är stoicismen den nya trenden i Silicon valley...

Det är uppenbart, det som Brinkmann säger: vi lever i en paradoxmaskin! En tvåtusenårig filosofi för de mest trendorienterade människorna i världen. Att Brinkmann vill lansera sin bok i Sverige är således inte heller att förvånas över. Han är dessutom helt klar över sin egen paradox: en självhjälpsbok som vill lära dig att klara dig utan - självhjälpsböcker!

På det hela taget är jag redan vunnen för Brinkmanns sak. Med mig behöver han inte jobba hårt. Men, det ska medges, det blir spännande att ta del av kapitlet om att avskeda coachen!

Lovande läsning... Jag ska be att få återkomma efter ytterligare några kapitel.