5 dec. 2017

Nya positiva resultat om svensk skola - PIRLS

Svenska fjärdeklassare presterar bra i den senaste PIRLS-undersökningen - om läsförmånga - som presenterades idag. Dagens resultat är glädjande för den svenska skolan, och ett tecken på att den växande insikten om läsförmågans stora betydelse har haft effekt. De svenska resultaten är bättre än sist, och faktiskt tillbaka på den nivå som gällde år 2001 då mätningen gjordes första gången.

Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson var påfallande nöjd idag på presskonferensen, och det finns onekligen goda skäl till det. Han tackar svenska lärare och elever som jobbat hårt med detta. Han pekar också på att det är fjärde gången i rad som svenska elever presterar bättre än tidigare. Fyra olika internationella studier visar alltså på förbättrade svenska resultat. Det får Fredriksson att nu vilja ta bort krisstämpeln från den svenska skolan. Vi kan nog vara säkra på att alla inte är helt lugnade trots allt.

Men på PIRLS ligger vi alltså återigen i de högre skikten, om än inte i topp av de deltagande länderna som 2001. Vårt resultat är högre än både EU-genomsnittet och det för OECD. Sju länder presterar bättre, bland andra Finland, föga förvånande. Glädjande är att faktaläsning fungerar lika bra som skönlitterär läsning, till skillnad från tidigare. Fortfarande finns skillnader i resultat beroende på graden av stöd hemifrån. Flickor presterar bättre än pojkar, ett faktum som börjar se ut som en naturlag.

Följande framgångsfaktorer är värda att uppehålla sig vid, enligt Skolverket och Peter Fredriksson:

- kompetenta och duktiga lärare
- rektorer som ser till att resultat följs upp och att lärare kan lära av varandra
- elever som gör sitt - hård träning ger läsfärdighet
- ansvarstagande föräldrar - läs- och språkutveckling sker i hög grad i hemmet
- en bra grund i förskolans språkutvecklande arbete
- Skolverkets stödinsatser, exempelvis Läslyftet

Fredriksson lyfter också en del orosmoln:

- intresset för litteratur är svagt hos eleverna - svagast av alla deltagande länder
- föräldrars intresse för litteratur är svagt
- skillnaden mellan flickor och pojkar kvarstår
- skillnader i social bakgrund kvarstår

Kvaliteten i undervisningen har höjts, slår Fredriksson fast. Det inns ingen anledning att tvivla på detta. Men vi som trots dagens redovisning är bekymrade över utvecklingen av svensk skola pekar samtidigt på nedanstående, som bara delvis berörs av generaldirektören idag:

- Samhällets svaga intresse för bokläsning och läsning av längre texter över huvud taget - idealbildningens betydelse
- den allt svårare lärarbristen
- hårt pressade rektorer och svårigheten att rekrytera skolledare som orkar dra det tunga lasset
- teknikutvecklingen som gör många allt mer beroende av och fokuserade på "apparaterna"
- gamla mönster av att läsförmånga avtar med åren, dvs skolans oförmåga att öka krav, förväntningar och utvecklingsstöd beträffande elevers läs- och språkutveckling högre upp i systemet

Trots detta, finns det utrymme för glädje idag!



21 nov. 2017

Skolverket om de nya PISA-resultaten

Skolverket ger nu en kort presentation av de aktuella PISA-resultaten om problemlösning i grupp - kolla här!

Stora skillnader mellan pojkar och flickor är ett tydligt resultat. Överlag ett resultat över OECD-snittet - men långt från toppen.

Hopp och förtvivlan i den svenska skolutvecklingen

Alla som intresserar sig för resultatutvecklingen i den svenska skolan sitter på helspänn idag. Om en liten stund presenteras nämligen resultaten från den senaste PISA-undersökningen om ”problemlösning i grupp” (collaborative problem-solving – kolla här).

Många engagerade skolmänniskor har pendlat mellan hopp och förtvivlan de senaste åren. Nu får vi återigen bränsle till debattbrasan – den debatt som handlar om vad som gått fel respektive vad som bör göras för att förbättra den svenska skolan.

Per Kornhall har hållit en närgången och kritisk blick på det svenska skolsystemet de senaste åren. Jag inledde min hösttermin med att läsa hans bok Barnexperimentet från 2013 (Leopard förlag). Det är ingen vacker historia, om man säger. Trots att han bemödar sig om en konstruktiv och hoppingivande disposition, så slutar åtminstone min läsning i mörker. Kornhall börjar med ”Oro”, där han går igenom alla objektiva fakta som de senaste åren beskriver utvecklingen. De är 30 sidor av skolhistorisk golgatavandring. 

Sedan kommer ”Vanmakt”, där han analyserar orsakerna och bakgrunden till den olycksaliga utvecklingen. Så kommer han till ”Hopp”, där goda exempel och inhemsk och internationell forskning refereras, som pekar mot att det går att vända en negativ spiral till en positiv, och det på ganska kort tid. Avslutningsvis skriver han under rubriken ”Vad ska vi göra” fram ett helt skolpolitiskt program som han argumenterar för.

Det goda med Kornhalls bok är att han baserar alla sina resonemang i sakliga förhållanden med koppling till forskning. En av hans huvudsakliga kritikpunkter är just bristen på forskningsanknytning eller basering i beprövad erfarenhet, beträffande alla de reformer som drabbat skolan. Allt sammanfattas i bokens rubrik – Barnexperimentet. För det är vad det svenska samhället har genomlidit de senaste decennierna – ett intensivt experimenterande på mycket lös grund, med det mest ömtåliga vi har – våra barn. Frågar du mig, så vill jag påstå att detta fortsätter, numera med digital teknik som främsta utgångspunkt. 

Ska man vara kritisk mot något i Kornhalls bok är det möjligen utelämnandets problem som blir aktuellt. Han skulle kunna sätta in reformverksamheten i en större samhällelig kontext, för att göra den mer begriplig. Som det nu är framträder den historiska exposén delvis som ett mysterium. Men det är att vara njugg inför en bok som på ett effektivt sätt gör sitt jobb.

Under den tid som gått sen Kornhall publicerade sin bok och krissignalerna om svensk skola har fortsatt, har en del hänt. Statliga åtgärder och en växande lärarbrist har lett till i vissa fall ordentlig förbättring av lärarlönerna. Man kan notera att majoriteten av skolans huvudmän inte visat nåt intresse för denna avgörande, strategiska åtgärd. Vissa kommuner började på egen hand höja lönerna, men den stora majoriteten saknade vilja och/eller förmåga på denna punkt.

Till åtgärderna hör också tillsättandet av Skolkommissionen, som lämnade sitt slutbetänkande i maj 2017. Det var en expertkommission som hade till uppgift att verkligen gå till botten med de svenska skolproblemen och föreslå åtgärder. Deras arbete är nu ute på remiss. Samtidigt har redan vissa delar av kommissionens förslag antingen avfärdats eller gjorts till konkret politik.

De som kan och bör se den svenska skolkrisen, och vidta åtgärder för att komma till rätta med den, är förstås människor med övergripande ansvar – rikspolitiker, myndighetsfolk och fristående experter. Frågan är om kraften i deras styrning räcker för att komma förbi motstånd och allmän tröghet i systemet.

Det finns ett antal faktorer som tyvärr pekar mot att svensk skola - som system - inte klarar av att vidta nödvändiga förbättringsåtgärder. Mer om detta i kommande inlägg. Jag skulle vilja vara mer hoppfull än jag är, denna dag. Kanske ljusnar det något om en liten stund, när resultaten från PISA kommer. Eller så väntar ännu en ”PISA-chock” för den svenska skolan. Låt oss vänta och se.