Når du dina mål?

Provokativt? Jo jag vet! Frågan tangerar den som en bekants tioåriga dotter ställde till honom en morgon: ”Pappa, gillar du ditt liv?”. En sådan chockerande rakhet från ens små telningar kan vara krävande att hantera. Man undrar förstås vad det lilla barnet har sett och tänkt…

Att då och då stanna upp och fråga sig om man gör rätt saker i livet, är nog en ganska bra idé. Särskilt som många av oss är hårt insyltade i vardagsflödet och glömmer bort att rikta blicken lite längre fram. Det strategiska perspektivet är svårt, som gamle Clausewitz konstaterade…

Når du dina mål? Svaret på frågan förutsätter att vi vet vilka dessa är! Och det är inte alltid givet, vare sig vi pratar om individer eller organisationer. Att arbeta med mål är inte så enkelt som man kan tro, eller som det kan låta. Också detta gäller både för individer och organisationer. Mål är svårfångade ting. De flesta av oss vill nog hellre arbeta med begreppet mening eller syfte istället. Känns mitt liv meningsfullt? Även det en smula utmanande förstås…

Vissa människor är riktigt duktiga på detta med att formulera mål och arbeta mot deras förverkligande, som en riktig projektledare. Andra förstår inte riktigt poängen med det. I den lite ”klämkäcka” litteratur som produceras för den växande grupp människor som är ute efter ”personlig utveckling” framhålls ofta de personliga målen som avgörande. ”Du måste veta vad du vill”, är ofta budskapet, antingen direkt eller indirekt i undertexten. Ett strängt och starkt uppfordrande budskap, som kan ge de flesta dåligt samvete.

Den rationella sidan av människan överdrivs i regel i den här typen av böcker. Många av oss är som sagt inte så intresserade av att göra våra liv och yrkeskarriärer till projekt med noggrant utformad projektplan (i en sådan är målen förstås helt centrala). Istället är det viktigare att må bra här och nu, för stunden, att bara vara helt enkelt. Om allt är bra brukar det kännas i kroppen. Förutsatt att man har kontakt med den, vilket inte är alla förunnat i vår tid. Att stå i en öppen och konstruktiv dialog med sin kropp är något som moderna människor kan behöva träna på…

Det är också i viss mån skrämmande att sätta mål för sig själv. Tänk om jag inte når dem, vad ska jag då tänka om mig själv? Alltså, mål är inte för vem som helst. Om man ändå vill ge sig i kast med dem, så finns det mycket kunskap och erfarenhet att falla tillbaka på. Några saker är självklara: målen ska vara dina egna, inte sådana som andra sysslar med eller som det pratas om i (sociala) medier. Att skåda in i sig själv och verkligen finna de genuina målen är nog så svårt, och bör inte klaras av alltför snabbt. Vidare så behöver du hitta sätt att närma dig dina mål steg för steg, så att projektet inte blir för stort och skrämmande. Du bör också skaffa hjälpare på vägen, sådana som känner dig och dina ambitioner och vill dig väl. M m.

Ett enkelt och praktiskt sätt att se på detta med mål, är att tänka i termer av arbetsredskap. Mål behövs när man verkligen behöver få någonting gjort, alltså. Och för att få lite tryck i processen - vägen mot målet - gäller det att ”ladda” målen ordentligt, göra dem attraktiva helt enkelt. Något måste stå på spel. Om inte annat så kanske lite personlig prestige. Det är en aktiv faktor i väldigt mycket personligt förändringsarbete. Jag kommer inte att tycka om mig själv, den dag jag konstaterar att jag inte klarar av det jag bestämt mig för. Än bättre är det om andra är införstådda i dina mål och ambitioner. Ett högtidligt offentliggörande av ett personligt mål har mycket större förutsättningar att förverkligas, än ett som man håller för sig själv. Det är ju därför nyårslöften ofta fungerar, om man avger dem på rätt sätt vill säga. Konsten är förstås att mena allvar, inte minst inför sig själv. Är detta på riktigt eller är det bara något jag säger - ungefär.

Även om vi inte pratar om dem eller formulerar dem medvetet, så finns ju målen där hela tiden. Människan är intentionell, som det heter. Vi lever med ett eller flera bestämda syften (inte riktigt detsamma som mål, men ungefär…): vi vill må bra, ha människor omkring oss som vi tycker om och som tycker om oss tillbaka, vi vill fortplanta oss och tillfredsställa andra fysisk-biologiska behov, vi vill utvecklas och stimuleras. Denna intentionalitet gäller den friska människan, kanske måste tilläggas. Psykisk sjukdom hämmar förstås denna naturliga drivkraft som människor har.

Så även om jag inte gillar tanken på att ställa upp mål i livet, så kan jag vila i den lugna förvissningen att de finns där någonstans i alla fall… Så får jag ändå lite känna mig som projektledare i mitt eget liv…